Är nyss hemkommen från jobbet. Klockan börjar närma sig midnatt och jag är jättetrött men kan ändå inte sova riktigt än. Det tar ett tag att varva ner när man kommer hem från jobbet. Det har varit en bra dag överlag men det börjar märkas att man jobbat snart en vecka i sträck. Jag famlar mer än vanligt, hittar inte orden när jag ska prata vilket är mycket ovanligt och jag känner mig tung i både kropp och knopp. Idag har jag dessutom känt en så stark saknadskänsla. Jag saknar att vara ledig. Jag saknar att kunna sova på morgonen. Jag saknar att få gör saker när jag själv vill. Men mest av allt saknar jag alla nära och kära. Jag saknar mina vänner! Cajsa, Frida, Emelie, Lina, Sofie, Elin, Cosse och alla ni andra också. Jag saknar min underbara familj! Jag fick förresten se min pilgrimsvandrande bror på webcam idag. Han vandrade förbi Fuente del vino irache (en väggfast fontän med vin som alla pilgrimer bör dricka ur). Det var riktigt coolt. Ja, jag vet. Han har bara varit borta några dagar men det var längesedan vi sågs och jag saknar honom massor. Och sist men inte minst saknar jag min älskade Amandus ♥ så mycket att jag snart går sönder! Kanske hör ihop med att man är så trött, blir lite extra känslig då! Men på nåt sätt är jag lite glad att jag ändå har så många fina människor omkring mig att sakna och som kanske också saknar mig ibland. En liten tröst när man sitter ensam i sin lägenhet mitt i natten och saknar...

Det här blev aningen melankoliskt, tror allt att det är dags att krypa i säng! God natt!